Utanför Kulturhusets toaletter presenteras en triologi: The Return of Don’t Pee On My Sneakers 2 / The Mother of All Don’t Pee On My Sneakers 0 och (så klart) Don’t Pee On My Sneakers (The Original)
Arkadfilmkabinettet har uppgraderats med två nya titlar. Här kommer uppföljarna till filmen/dataspelet som utspelar sig på herrtoaletten, valfri flygplats. Robert Brecevic går vidare i att skildra skolöshet och sammandrabbningar vid pissoaren, där det känns. Kort beskrivet: det är ett dataspel som är en film som är ett dataspel. Närgånget får man studera det som försiggår framför urinalerna. Handlingen är enkel att förstå. En rad av blanka porslinsskålar hänger på väggen. Missförstådda, arga, nervösa män och män med skumma motiv står prydligt på rad. Minsta avvikelse registreras - även om ingen ser. Ingen vill bli sedd som den som ser. Blicken borde vara fäst på en yta av högst fyra kakelplattor, sneglar man åt sidan, får man vika undan - ifall blicken skulle få gensvar. Det är inte alla som klarar av detta finlir under ett besök på herrtoaletten. Med joystick styrs kamerans rörelse och ”avfyrningsknappen” påverkar hur karaktärerna står i förhållande till varandra. Litet för nära och nånting händer, en besvarad blick, en gest eller rentav en smäll. En efter en faller de av tills det är ingen kvar, sånär som på en man. Han som återigen har lämnat sina sneakers utanför dörren till toalettbåset. Spelaren (VOS PLAY) är egenhändigt framtagen för att ge en upplevelse som gränsar mellan film och dataspel. ”Tittskåpsfilmen” förs ut på gator och torg i formen av ett arkadspel. Än så länge utan myntinkast, non profit, så klart.
